Mentalbeskrivning!
Jag trodde att jag kände min hund... vilket jag har förstått att jag inte gjorde!
Dagen böjrade med att jag fick pallra mig upp halv åtta för att åka till Marks brukshundsklubb där Ozzy skulle mentalbeskrivas. Jag hade kollat lite dagen innan vad själva "provet" gick ut på och vad som skulle ske och hade min egna uppfattning om vad som skulle hända. Här kommer en bra sida där du kan läsa om detta ifall du inte vet vad det är: http://www.sbk.nu/2806.epibrw
Första hund ut på plan var Ozzys bästis Puma. Hon är en dvärgpincher och både jag och hennes matte hade nog kunnat förutsäga ganska bra vad som skulle hända. Hon skötte sig riktigt bra! Synd bara att hon är "lite" rädd för skotten. Det får vi träna på. Puma funkade bra på allt annat, eller i varje fall som jag hade förväntat mig att hon skulle göra. Hon hamnade skällande brevid sin matte både när overallen och när spökena kom, fixade skramlet bra och fattade inte alls varför hon skulle springa och hämta en buse som var tre gånger så stor som henne själv...
Är hon freestylehund eller?
Ozzy är ju en Welsh så kontaktvilligheten var inget problem. Han är ju glad i allt och alla!
Sedan kom lekmomentet och det hade jag oroat mig lite för eftersom vi aldrig har lekt på det sättet. Men det klarade han också galant!
Följandet och gripandet fungerade bra ända tills Ozzy skulle just följa och gripa! Vi stod beredda och Ozzy var på hugget! När han sprang ut kom han på att där fanns konstiga rullar som han inte riktigt ville gå förbi. Jag fick kallat in honom efter en stund, han ville gärna gå och nosa och var inte så noga med att komma men tillslut kom han. Försök nummer två var han inte alls lika laddad men han sprang mellan rullarna för att stanna en bit innan leksaken. Det tog ett tag men tillslut gick han i varje fall och tog den. Inte inom testets ramar men ändå...
Sedan var det dax att stå still i tre minuter, eller som Ozzy skulle ha sagt: tre evigheter... Det gick bra men han kopplade ju inte av precis, han gick runt och nosade, hade koll på publiken och kliade sig lite grann.
Det femte momentet heter avståndslek. Det hade kunnat bli en lek. Ozzy var väldigt intresserad utav den konstiga figuren som hoppade fram från gömsle ett och tog sig i en tokig slags dans till gömsle två. Sedan satte sig funktionären ner och jag släppte Ozzy. Långsamt men säkert och nyfiket tog han sig mot målet. När 20 sekunder hade gått och Ozzy var någon meter från funktionären hoppade hon upp och tyckte att de skulle börja leka, då stog redan Ozzy bland publiken och luktade på något intressant istället. Alltså inte så bra men han följde med mig fram till denna skrämmande person!
Överraskningsmomentet, där en overall kommer flygande från marken rakt upp i luften någon meter framför hunden. Ja en överaskning blev det allt när Ozzy skrikande sprang därifrån och gömde sig bakom publiken...
Efter mycket lock och pock fick jag fram honom till overallen och vi kom överens om att den inte var så farlig.
Vi gick förbi den fyra gånger och Ozzy fixade det bra när han väl hade hälsat på den en gång. Jag hade inte i min livligaste fantasi föreställt mig att jag hade en så lätträdd hund! Det var ju nästan så att han kissade på sig!
Ljudkänsligheten trodde jag inte skulle vara något problem eftersom vi bor som vi gör (träffar inga människor men det brötar en del när min man är ute och grejar), men han flydde här också. Inte så långt och det tog inte så lång tid innan han kom fram och kollade in skramlet. Han gick helt oberörd förbi efteråt.
Spökena som jag hade oroat mig för lite för egen del (trodde att de skulle komma framhoppande) gick ganska bra men intresset var inte på topp. Han följde med mig fram och hälsade glatt när huvorna var av.
Sedan lekte vi igen och det var inga problem. Vi avslutade med flaggan i topp och klarade skotten galant. Han är inte det minsta berörd utav att någon skjuter och det känns ju bra eftersom jag hade tänkt att tävla i viltspår!
Så sammanfattningen utav mig själv blir följande: Jag har en lätträdd hund som trots allt reder ut problemen med min hjälp men som gärna söker tröst hos publiken... eller?
Roligt var det i varje fall!
Dagen böjrade med att jag fick pallra mig upp halv åtta för att åka till Marks brukshundsklubb där Ozzy skulle mentalbeskrivas. Jag hade kollat lite dagen innan vad själva "provet" gick ut på och vad som skulle ske och hade min egna uppfattning om vad som skulle hända. Här kommer en bra sida där du kan läsa om detta ifall du inte vet vad det är: http://www.sbk.nu/2806.epibrw
Första hund ut på plan var Ozzys bästis Puma. Hon är en dvärgpincher och både jag och hennes matte hade nog kunnat förutsäga ganska bra vad som skulle hända. Hon skötte sig riktigt bra! Synd bara att hon är "lite" rädd för skotten. Det får vi träna på. Puma funkade bra på allt annat, eller i varje fall som jag hade förväntat mig att hon skulle göra. Hon hamnade skällande brevid sin matte både när overallen och när spökena kom, fixade skramlet bra och fattade inte alls varför hon skulle springa och hämta en buse som var tre gånger så stor som henne själv...
Är hon freestylehund eller?
Ozzy är ju en Welsh så kontaktvilligheten var inget problem. Han är ju glad i allt och alla!
Sedan kom lekmomentet och det hade jag oroat mig lite för eftersom vi aldrig har lekt på det sättet. Men det klarade han också galant!
Följandet och gripandet fungerade bra ända tills Ozzy skulle just följa och gripa! Vi stod beredda och Ozzy var på hugget! När han sprang ut kom han på att där fanns konstiga rullar som han inte riktigt ville gå förbi. Jag fick kallat in honom efter en stund, han ville gärna gå och nosa och var inte så noga med att komma men tillslut kom han. Försök nummer två var han inte alls lika laddad men han sprang mellan rullarna för att stanna en bit innan leksaken. Det tog ett tag men tillslut gick han i varje fall och tog den. Inte inom testets ramar men ändå...
Sedan var det dax att stå still i tre minuter, eller som Ozzy skulle ha sagt: tre evigheter... Det gick bra men han kopplade ju inte av precis, han gick runt och nosade, hade koll på publiken och kliade sig lite grann.
Det femte momentet heter avståndslek. Det hade kunnat bli en lek. Ozzy var väldigt intresserad utav den konstiga figuren som hoppade fram från gömsle ett och tog sig i en tokig slags dans till gömsle två. Sedan satte sig funktionären ner och jag släppte Ozzy. Långsamt men säkert och nyfiket tog han sig mot målet. När 20 sekunder hade gått och Ozzy var någon meter från funktionären hoppade hon upp och tyckte att de skulle börja leka, då stog redan Ozzy bland publiken och luktade på något intressant istället. Alltså inte så bra men han följde med mig fram till denna skrämmande person!
Överraskningsmomentet, där en overall kommer flygande från marken rakt upp i luften någon meter framför hunden. Ja en överaskning blev det allt när Ozzy skrikande sprang därifrån och gömde sig bakom publiken...
Efter mycket lock och pock fick jag fram honom till overallen och vi kom överens om att den inte var så farlig.
Vi gick förbi den fyra gånger och Ozzy fixade det bra när han väl hade hälsat på den en gång. Jag hade inte i min livligaste fantasi föreställt mig att jag hade en så lätträdd hund! Det var ju nästan så att han kissade på sig!
Ljudkänsligheten trodde jag inte skulle vara något problem eftersom vi bor som vi gör (träffar inga människor men det brötar en del när min man är ute och grejar), men han flydde här också. Inte så långt och det tog inte så lång tid innan han kom fram och kollade in skramlet. Han gick helt oberörd förbi efteråt.
Spökena som jag hade oroat mig för lite för egen del (trodde att de skulle komma framhoppande) gick ganska bra men intresset var inte på topp. Han följde med mig fram och hälsade glatt när huvorna var av.
Sedan lekte vi igen och det var inga problem. Vi avslutade med flaggan i topp och klarade skotten galant. Han är inte det minsta berörd utav att någon skjuter och det känns ju bra eftersom jag hade tänkt att tävla i viltspår!
Så sammanfattningen utav mig själv blir följande: Jag har en lätträdd hund som trots allt reder ut problemen med min hjälp men som gärna söker tröst hos publiken... eller?
Roligt var det i varje fall!
Kommentarer
Postat av: Ullis
Låter väl som det såg ut tycker jag. Vi har de bästa hundarna i världen, så enkelt är det ;)
Trackback
