Min lilla pojk ligger på sjukhus!
Vad hemskt det är när man vaknar upp och känner stanken av hundbajs. Ja det var ju inte riktigt så det började men nästan...
Som ni vet har Ozzy haft en hundvakt medan familjen varit på semester. (Hon har skött sig super). I fredags när jag hämtade Ozzy var han på topp och allt var ok. På lördagen var vi ute i skogen och gick en promenad och allt var ok. På kvällen spydde han dock upp maten men det är sådant som händer ibland eftersom han tuggar i sig allt.
Men på söndagen skulle jag vara duktig och cykla med hunden. Det har ju Ulrika gjort hela veckan. Trots att jag bor på landet fick jag åka en bit med bilen för att hitta en bra hund och cykelväg. När vi kommit en bit stannade Ozzy för att bajsa. Inget konstigt med det sådant händer ju. Vi cyklade vidare och träffade på två tikar som precis börjat löpa. Det gick väldigt bra och jag är stålt över Ozzys beteende! När vi vände och cyklade hemåt igen stannade Ozzy och bajsade och denna gången var det lite löst. Tänkte inte mer på det men tänkte på att han inte sprang så himla fort och glatt som Ulrika sa att han hade gjort med henne. Han åt när vi kom hem men han åt inte på kvällen. När vi hade vår TV stund kurrade det fruktansvärt i hans mage och han la av riktiga brakare. Det var ju inte så trevligt men det händer ju även den bäste. På måndagen var han pigg och åt mat. Tisdag morgon vaknar jag utav en hemsk stank. Han hade bajat på två ställen uppe i köket. Det var bara att ställa sig och skura kl. 5 på morgonen. Ozzy låg i sin säng och jag tyckte det såg ut som han skämdes. När jag vaknade igen vid 7 och skulle gå ner ville Ozzy inte resa på sig. Han hade för ont i benen för att vilja ställa sig upp.
Detta har hänt en gång innan och då trodde veterinärerna att det berodde på borelia. Jag förstod med en gång att det var sjukhuset som gällde och ringde (först Ulrika och min mamma) min man för att fråga om han kunde åka med. Det kunde han och mitt i rusningstrafiken tog vi oss genom Göteborg till ringön och blåstjärnan. Där blev vi mottagna och fick träffa en veterinär ganska omgående. Hon insåg också ganska fort att det var en inflammation i lederna. Eftersom det är andra gången Ozzy får detta så kommer de att göra en lite större undersökning på honom. Hoppas att dom hittar vad det är som är fel och att det går att ord
Som ni vet har Ozzy haft en hundvakt medan familjen varit på semester. (Hon har skött sig super). I fredags när jag hämtade Ozzy var han på topp och allt var ok. På lördagen var vi ute i skogen och gick en promenad och allt var ok. På kvällen spydde han dock upp maten men det är sådant som händer ibland eftersom han tuggar i sig allt.
Men på söndagen skulle jag vara duktig och cykla med hunden. Det har ju Ulrika gjort hela veckan. Trots att jag bor på landet fick jag åka en bit med bilen för att hitta en bra hund och cykelväg. När vi kommit en bit stannade Ozzy för att bajsa. Inget konstigt med det sådant händer ju. Vi cyklade vidare och träffade på två tikar som precis börjat löpa. Det gick väldigt bra och jag är stålt över Ozzys beteende! När vi vände och cyklade hemåt igen stannade Ozzy och bajsade och denna gången var det lite löst. Tänkte inte mer på det men tänkte på att han inte sprang så himla fort och glatt som Ulrika sa att han hade gjort med henne. Han åt när vi kom hem men han åt inte på kvällen. När vi hade vår TV stund kurrade det fruktansvärt i hans mage och han la av riktiga brakare. Det var ju inte så trevligt men det händer ju även den bäste. På måndagen var han pigg och åt mat. Tisdag morgon vaknar jag utav en hemsk stank. Han hade bajat på två ställen uppe i köket. Det var bara att ställa sig och skura kl. 5 på morgonen. Ozzy låg i sin säng och jag tyckte det såg ut som han skämdes. När jag vaknade igen vid 7 och skulle gå ner ville Ozzy inte resa på sig. Han hade för ont i benen för att vilja ställa sig upp.
Detta har hänt en gång innan och då trodde veterinärerna att det berodde på borelia. Jag förstod med en gång att det var sjukhuset som gällde och ringde (först Ulrika och min mamma) min man för att fråga om han kunde åka med. Det kunde han och mitt i rusningstrafiken tog vi oss genom Göteborg till ringön och blåstjärnan. Där blev vi mottagna och fick träffa en veterinär ganska omgående. Hon insåg också ganska fort att det var en inflammation i lederna. Eftersom det är andra gången Ozzy får detta så kommer de att göra en lite större undersökning på honom. Hoppas att dom hittar vad det är som är fel och att det går att ord
Tillbaka igen!
Nu har hela familjen varit på semester. Det vill säga inte hela familjen för vi bytte ut Ozzy mot min Mamma och Pappa! Det innebär ju att Ozzy har varit bortlämnad i en vecka. Han har bott hos min kompis Ulrika i Hyssna. Hon är guld värd även om jag ibland ifrågasätter henne totalt!!! Läs hennes blogg åtminstånne från "nu är man trehundsägare igen" eller något i den stilen: www.blogtown.se/profile.php?id=UllisPuma
Det var en trevlig vecka och som ni förstår så kunde jag koppla av från Ozzy helt och hållet då jag kunde lita på att han hade det bra. Vi har varit på Kreta och ungarna hade lite svårt att fatta att vi var utan hund. Min minsta tjej som är 20 månader ställde sig upp under ett restaurangbesök och skrek ÅTTA och höll händerna för munnen samtidigt som hon blåste (hennes sätt att busvissla)! Min stora tjej kommenterade att vi inte var hela familjen med... Det gör mig stålt att dom verkar tycka att Ozzy verkligen är en i familjen! Idag är det Lördag och vi har varit ute i skogen och kollat in var Martin skall sätta upp ett nytt älgtorn. VI hade med oss frukt och hela familjen (ínkl. Ozzy) käkade i skogen. Vi tog oss till grannarna (vilket inte är det lättaste med tanke på hallonris och pinnar överallt) där vi fick fika. Där visade det sig att deras Wilda (en Wachtelhund) löpte. Men hon var inte tillräckligt intressant för Ozzy för att hon skulle bete sig illa. Detta trots att hon försökte med allt. Min stora tjej (4 år) meddelade till och med vid fikabordet att hon slickade Ozzy på pungen!
Rallylydnad
Nu har vi varit på första rallylydnaden med hund. Jag glömde min kamera men jag sätter ut bilder från gårdsplan. Det går alltid bättre här hemma och på bilderna har Ozzy korvkontakt!
Det gick bra på kursen. Det jag och Ozzy (framför allt jag men det känns skönt att dela ansvaret) skall tänka på är att vi har bråttom. Vi skall gå luuuuugnt, haaaarmooooniskt osv. Det är vi inte vidare bra på men det får vi öva på. Ozzy steppade mest fram den första gången vi gick banan. Den andra gången hade vi övat på att gå sakta och det gick ganska bra. Tredje gången var jag nöjd med förutom att han inte fixar 360° vänster. Han vill gärna sätta sig ner. Men det är bara att öva. I det stora hela är jag positiv och för att vara en hund som bor ensam på landet skötte han sig mycket bra när det gäller "icke"kontakten med andra hundar! Ser fram emot resten av kursen.
Det gick bra på kursen. Det jag och Ozzy (framför allt jag men det känns skönt att dela ansvaret) skall tänka på är att vi har bråttom. Vi skall gå luuuuugnt, haaaarmooooniskt osv. Det är vi inte vidare bra på men det får vi öva på. Ozzy steppade mest fram den första gången vi gick banan. Den andra gången hade vi övat på att gå sakta och det gick ganska bra. Tredje gången var jag nöjd med förutom att han inte fixar 360° vänster. Han vill gärna sätta sig ner. Men det är bara att öva. I det stora hela är jag positiv och för att vara en hund som bor ensam på landet skötte han sig mycket bra när det gäller "icke"kontakten med andra hundar! Ser fram emot resten av kursen.
Mentalbeskrivning!
Jag trodde att jag kände min hund... vilket jag har förstått att jag inte gjorde!
Dagen böjrade med att jag fick pallra mig upp halv åtta för att åka till Marks brukshundsklubb där Ozzy skulle mentalbeskrivas. Jag hade kollat lite dagen innan vad själva "provet" gick ut på och vad som skulle ske och hade min egna uppfattning om vad som skulle hända. Här kommer en bra sida där du kan läsa om detta ifall du inte vet vad det är: http://www.sbk.nu/2806.epibrw
Första hund ut på plan var Ozzys bästis Puma. Hon är en dvärgpincher och både jag och hennes matte hade nog kunnat förutsäga ganska bra vad som skulle hända. Hon skötte sig riktigt bra! Synd bara att hon är "lite" rädd för skotten. Det får vi träna på. Puma funkade bra på allt annat, eller i varje fall som jag hade förväntat mig att hon skulle göra. Hon hamnade skällande brevid sin matte både när overallen och när spökena kom, fixade skramlet bra och fattade inte alls varför hon skulle springa och hämta en buse som var tre gånger så stor som henne själv...
Är hon freestylehund eller?
Ozzy är ju en Welsh så kontaktvilligheten var inget problem. Han är ju glad i allt och alla!
Sedan kom lekmomentet och det hade jag oroat mig lite för eftersom vi aldrig har lekt på det sättet. Men det klarade han också galant!
Följandet och gripandet fungerade bra ända tills Ozzy skulle just följa och gripa! Vi stod beredda och Ozzy var på hugget! När han sprang ut kom han på att där fanns konstiga rullar som han inte riktigt ville gå förbi. Jag fick kallat in honom efter en stund, han ville gärna gå och nosa och var inte så noga med att komma men tillslut kom han. Försök nummer två var han inte alls lika laddad men han sprang mellan rullarna för att stanna en bit innan leksaken. Det tog ett tag men tillslut gick han i varje fall och tog den. Inte inom testets ramar men ändå...
Sedan var det dax att stå still i tre minuter, eller som Ozzy skulle ha sagt: tre evigheter... Det gick bra men han kopplade ju inte av precis, han gick runt och nosade, hade koll på publiken och kliade sig lite grann.
Det femte momentet heter avståndslek. Det hade kunnat bli en lek. Ozzy var väldigt intresserad utav den konstiga figuren som hoppade fram från gömsle ett och tog sig i en tokig slags dans till gömsle två. Sedan satte sig funktionären ner och jag släppte Ozzy. Långsamt men säkert och nyfiket tog han sig mot målet. När 20 sekunder hade gått och Ozzy var någon meter från funktionären hoppade hon upp och tyckte att de skulle börja leka, då stog redan Ozzy bland publiken och luktade på något intressant istället. Alltså inte så bra men han följde med mig fram till denna skrämmande person!
Överraskningsmomentet, där en overall kommer flygande från marken rakt upp i luften någon meter framför hunden. Ja en överaskning blev det allt när Ozzy skrikande sprang därifrån och gömde sig bakom publiken...
Efter mycket lock och pock fick jag fram honom till overallen och vi kom överens om att den inte var så farlig.
Vi gick förbi den fyra gånger och Ozzy fixade det bra när han väl hade hälsat på den en gång. Jag hade inte i min livligaste fantasi föreställt mig att jag hade en så lätträdd hund! Det var ju nästan så att han kissade på sig!
Ljudkänsligheten trodde jag inte skulle vara något problem eftersom vi bor som vi gör (träffar inga människor men det brötar en del när min man är ute och grejar), men han flydde här också. Inte så långt och det tog inte så lång tid innan han kom fram och kollade in skramlet. Han gick helt oberörd förbi efteråt.
Spökena som jag hade oroat mig för lite för egen del (trodde att de skulle komma framhoppande) gick ganska bra men intresset var inte på topp. Han följde med mig fram och hälsade glatt när huvorna var av.
Sedan lekte vi igen och det var inga problem. Vi avslutade med flaggan i topp och klarade skotten galant. Han är inte det minsta berörd utav att någon skjuter och det känns ju bra eftersom jag hade tänkt att tävla i viltspår!
Så sammanfattningen utav mig själv blir följande: Jag har en lätträdd hund som trots allt reder ut problemen med min hjälp men som gärna söker tröst hos publiken... eller?
Roligt var det i varje fall!
Dagen böjrade med att jag fick pallra mig upp halv åtta för att åka till Marks brukshundsklubb där Ozzy skulle mentalbeskrivas. Jag hade kollat lite dagen innan vad själva "provet" gick ut på och vad som skulle ske och hade min egna uppfattning om vad som skulle hända. Här kommer en bra sida där du kan läsa om detta ifall du inte vet vad det är: http://www.sbk.nu/2806.epibrw
Första hund ut på plan var Ozzys bästis Puma. Hon är en dvärgpincher och både jag och hennes matte hade nog kunnat förutsäga ganska bra vad som skulle hända. Hon skötte sig riktigt bra! Synd bara att hon är "lite" rädd för skotten. Det får vi träna på. Puma funkade bra på allt annat, eller i varje fall som jag hade förväntat mig att hon skulle göra. Hon hamnade skällande brevid sin matte både när overallen och när spökena kom, fixade skramlet bra och fattade inte alls varför hon skulle springa och hämta en buse som var tre gånger så stor som henne själv...
Är hon freestylehund eller?
Ozzy är ju en Welsh så kontaktvilligheten var inget problem. Han är ju glad i allt och alla!
Sedan kom lekmomentet och det hade jag oroat mig lite för eftersom vi aldrig har lekt på det sättet. Men det klarade han också galant!
Följandet och gripandet fungerade bra ända tills Ozzy skulle just följa och gripa! Vi stod beredda och Ozzy var på hugget! När han sprang ut kom han på att där fanns konstiga rullar som han inte riktigt ville gå förbi. Jag fick kallat in honom efter en stund, han ville gärna gå och nosa och var inte så noga med att komma men tillslut kom han. Försök nummer två var han inte alls lika laddad men han sprang mellan rullarna för att stanna en bit innan leksaken. Det tog ett tag men tillslut gick han i varje fall och tog den. Inte inom testets ramar men ändå...
Sedan var det dax att stå still i tre minuter, eller som Ozzy skulle ha sagt: tre evigheter... Det gick bra men han kopplade ju inte av precis, han gick runt och nosade, hade koll på publiken och kliade sig lite grann.
Det femte momentet heter avståndslek. Det hade kunnat bli en lek. Ozzy var väldigt intresserad utav den konstiga figuren som hoppade fram från gömsle ett och tog sig i en tokig slags dans till gömsle två. Sedan satte sig funktionären ner och jag släppte Ozzy. Långsamt men säkert och nyfiket tog han sig mot målet. När 20 sekunder hade gått och Ozzy var någon meter från funktionären hoppade hon upp och tyckte att de skulle börja leka, då stog redan Ozzy bland publiken och luktade på något intressant istället. Alltså inte så bra men han följde med mig fram till denna skrämmande person!
Överraskningsmomentet, där en overall kommer flygande från marken rakt upp i luften någon meter framför hunden. Ja en överaskning blev det allt när Ozzy skrikande sprang därifrån och gömde sig bakom publiken...
Efter mycket lock och pock fick jag fram honom till overallen och vi kom överens om att den inte var så farlig.
Vi gick förbi den fyra gånger och Ozzy fixade det bra när han väl hade hälsat på den en gång. Jag hade inte i min livligaste fantasi föreställt mig att jag hade en så lätträdd hund! Det var ju nästan så att han kissade på sig!
Ljudkänsligheten trodde jag inte skulle vara något problem eftersom vi bor som vi gör (träffar inga människor men det brötar en del när min man är ute och grejar), men han flydde här också. Inte så långt och det tog inte så lång tid innan han kom fram och kollade in skramlet. Han gick helt oberörd förbi efteråt.
Spökena som jag hade oroat mig för lite för egen del (trodde att de skulle komma framhoppande) gick ganska bra men intresset var inte på topp. Han följde med mig fram och hälsade glatt när huvorna var av.
Sedan lekte vi igen och det var inga problem. Vi avslutade med flaggan i topp och klarade skotten galant. Han är inte det minsta berörd utav att någon skjuter och det känns ju bra eftersom jag hade tänkt att tävla i viltspår!
Så sammanfattningen utav mig själv blir följande: Jag har en lätträdd hund som trots allt reder ut problemen med min hjälp men som gärna söker tröst hos publiken... eller?
Roligt var det i varje fall!
Nu har rallylydnaden startat!
Nu har vår rallylydnadskurs startat. Det är en intensivkurs och tyvärr började vi med 1,5 timmars teori! Mao Ozzy var inte ens med. Det gick bra ändå. Kan känna mig riktigt nöjd med vårt första tillfälle. Det är två instruktörer som verkar helt OK och en salig blandning av hundar, allt från 6 - 60 kg. Vi går alla på kursen av olika anledningar och det tycker jag är bra. Vi har idag gått igenom skyltarna och en av instruktörerna hade en liten "uppvisning".
Natruligtvis (för alla som känner mig) kunde jag inte hålla mig ifrån att pröva när jag kom hem. Jag plockade fram konerna och gjorde denna enkla bana: Start, vänstersväng, 360º runt vänster, enkel slalom, ligg under gång, slut. Som vanligt är Ozzy bäst och han gjorde detta galant! Vet däremot inte om det går lika bra när vi inte är ensamma och isolerade på vår gårdsplan. Ser fram emot nästa kurstillfälle (och MH beskrivningen som vi skall göra på sö)!
Natruligtvis (för alla som känner mig) kunde jag inte hålla mig ifrån att pröva när jag kom hem. Jag plockade fram konerna och gjorde denna enkla bana: Start, vänstersväng, 360º runt vänster, enkel slalom, ligg under gång, slut. Som vanligt är Ozzy bäst och han gjorde detta galant! Vet däremot inte om det går lika bra när vi inte är ensamma och isolerade på vår gårdsplan. Ser fram emot nästa kurstillfälle (och MH beskrivningen som vi skall göra på sö)!
Freestyleuppvisning
Nu har jag och Ozzy varit på uppvisning på torget i Gråbo. Det gick bra. Med tanke på att vi bara tränar här hemma på gårdsplanen, utan hög musik, utan publik, utan andra hundar, så bick det faktiskt väldigt bra. Det handlar alltså om en freestyleuppvisning. Det är tur att folk i allmänhet inte har sett så mycket av det för dom tycker ju att allt är roligt bara man gör något.
Första omgången gick inte så bra. Alltså den gick inte dåligt men jag märkte på Ozzy att något var lite fel... det regnade och jag hade en galonjacka på mig! Tänk att vi aldrig har tränat med en sådan. Jag vill inte verka lat men om det regnar ute... så tränar vi inne! Andra omgången gick bättre, då hade jag inte jackan på mig. Det är dock tur att man under uppvisningar kan ha hela händerna fulla med falukorv.
Eftersom jag var där själv så har jag tyvärr inga kort eller
Första omgången gick inte så bra. Alltså den gick inte dåligt men jag märkte på Ozzy att något var lite fel... det regnade och jag hade en galonjacka på mig! Tänk att vi aldrig har tränat med en sådan. Jag vill inte verka lat men om det regnar ute... så tränar vi inne! Andra omgången gick bättre, då hade jag inte jackan på mig. Det är dock tur att man under uppvisningar kan ha hela händerna fulla med falukorv.
Eftersom jag var där själv så har jag tyvärr inga kort eller
Det var det det...
Ja, hur mycket sliter man egentligen inte? Utställningar hit och dit. Men nu äntligen, idag, har min guldklipm fått sitt tredje cert och alltså sitt championat! Grattis till honom. Jag har tänkt länge att jag borde skriva en blogg men det är inte förrän nu jag har fått tummen ur rumpan. Lezedas Västanvind eller Ozzy som han kallas här hemma är nu drygt två år. Jag kunde inte fått en bättre hund än honom när jag köpte hund.Jag har hållit på med hundar innan och då framför allt med en blandras Schäfer/Rottweiler och en Pyreneisk vallhund. När min Sally dog bestämde jag mig för att jag skulle skaffa hund lite senare i livet igen. Jag pluggade just då och visste inte riktigt om jag hade tid osv. Jag gick färdigt min utbildning, gifte mig och fick mitt första barn... Mao tiden bara gick. När jag och min man flyttade till hans föräldrarhem så sa jag att här kan man inte bo utan att ha hund, så var det med det.
Det är konstigt, jag hade inte haft hund på så många år och letade frenetiskt efter nya raser som skulle passa mig och min man. Varför en ny ras??? När vi i Januari 2006 var på Svenska Mässan i Göteborg och kollade läget på hundfronten fick syn på montern med Welsh Springer Spaniel så sa det klick hos både Martin och mig. (Vår dotter som då var 1,5 år tyckte mest om alla hundar!) Jag kom hem och ringde min mamma som jag så ofta gör och berättade för henne att vi hade hittat en hundras som verkade intressant. Den går att använda till lydnad, viltspår och är en trevlig familjehund vilket var några av kriterierna vi hade. Det visade sig att mammas gamla kompis hade uppfödning på Welshar och vi var hjärtligt välkomna dit för att titta på dem. Vilken tur vi hade att Agneta hade en dräktig tik som fick valpar den 29 April det året!
Pappa till vår hund heter NORDUCH Trigger Liard of Glenbogle men kallas för Beemer
och mamman till vår hund heter Lezedas Krösa-Maja. (Hon kallas för Krösa!)
På midsommardagen var vi och hämtade vår Ozzy Osbourne! Han spydde i bilen vilket ju är ganska vanligt men annars gick färden hem bra. När vi kom hem släppte vi ut honom och det första han gjorde var att bekanta sig med katten.
Vi började på valpkurs och Ozzy klarade sig riktigt bra. I samma veva som vi beställde Ozzy blev jag gravid och jag fick mitt andra barn när ozzy var 9 månader. Det gick bättre än förväntat! Han har alltid varit duktig och ordningsam. Våra två döttrar och Ozzy har alltid kommit bra överens och vi har aldrig behövt vara oroliga att något skall hända.
Ozzy och jag började en lydnadsklass I kurs på våren 2007 vilket gick bra. Vår första tävling avklarade vi innan Ozzy hunnit fylla 1 år.
Den gick inte så bra. Han hade helt glömt bort att man skall ligga still under platsliggningen och sedan var det kört. Jag insåg att min lilla pojk var lite för ung och lugnade ner mig lite med träningen. Eller egentligen inte med träningen men med lydnadstävlingsträningen. Men han är vacker! Han fick sitt första cert den 3 juni 2007, då var han bara 13 månader gammal.
Under hösten 2007 han vi med att gå på en "provapå" viltspårs kurs och en nybörjar agilitykurs. Det gick bra och jag insåg att det som är viktigast för Ozzy är att träna på platser där det finna andra hundar. Han är alltid glad och trevlig men han skall ju hålla sig till mig och inte kolla in alla andra hela tiden!
I november 2007 kom det andra certet och vi gick bara och väntade på att Ozzy skulle bli 2 år så han kunde få det tredje!
Våren 2008 hakade vi på lydnaden igen. Vi gick en tävlingsträningskurs tävlade i maj. Det gick inte så bra. Den där platsliggningen alltså. Vi anmälde oss till några till tävlingar men tyvärr så blev resultaten inte bättre utan det var snarare så att Ozzy lärde sig att man kan göra hur som helst på tävlingsplanen. Den senaste tävlingen vi gjorde avbröt jag för att Ozzy inte ville alls. Så kan det gå. Men till våren 2009 tänker jag komma tillbaka...
Jag kan ju inte gå hemma med en hund utan att göra något så jag har tagit tag i det här med viltspåret (vi bor på en skogsbruksfastighet så vi kan lätt träna här hemma). Jag hade tänkt mig ett anlagsprov i höst. En annan sak som vi börjat med är Freestyle. Alltså när man dansar ihop med hunden. Vi startade med en uppvisning på Heden i Göteborg. Som gick bra efter det att Ozzy tagit en lov utanför ringen... 
Det är en rolig hundsport där det viktigaste är att man har kul ihop.
Det passar oss. I september skall vi börja på Rallylydnadskurs. Det skall bli spännande. 
