SE VCH SE U(U)CH Lezedas Västanvind

Nu har Ozzy varit ute på äventyr igen. Han var ute och rastade sig lite innan vi skulle äta. Martin såg honom från fönstret när han som vanligt stod och kollade ut mot sjön. Han gick till hallen och ropade och han var borta. Jag gick ut och ropade och letade men det började bli mörkt. Jag tog bilen och körde till ställen häromkring som han skulle kunna stuckit till. När jag inte såg honom eller några spår åkte jag hem och min man som är tuffare än mig tog motorcykeln och stack ner på sjön. Det tog inte lång tid innan han upptäckte att Ozzy sprungit ner på sjön, efter någon på skidor och vidare efter någon som åkt skridskor och förmodligen haft med sig en hund. Han åkte bort till våra grannar som han visste var ute och grannpojken åkte tillsammans med Martin längst sjön för att försöka hitta Ozzy. Tillslut ca 2 km hemifrån hittades den lilla pojken! Glad med snöklumpar och samtidigt lite moloken. Han vet ju i hjärtat att han inte får göra så. Nu kom problemet. Hur skulle de få hem honom? Jo grannpojken körde motorcykeln och Martin satt bak med Ozzy i knät! Det gick bra och Ozzy ville nog gärna ta en tur till. När han kom hem fick han mat och många kramar. Det är ju ingen idé att skälla på dom små när de väl kommer hem. Dumma hund... nu blir det löplina! Man blir ju ändå glad och lättad när de kommer tillrätta, vi har ju ändå en väg mellan oss och sjön.