SE VCH SE U(U)CH Lezedas Västanvind

Idag åkte vi iväg för att tävla rallylydnad på en tävlingsträning. Vi var 4 glada tjejer och lika många hundar (+ stuffisen som mamma passar just nu). Naturligtvis var våra 2 bilar de bilar som de 4 bäst placerade åkte i. Inget snack om saken, hur svårt kan det vara? Kerstin och hennes hund klarade sig ok. Ulrika och hennes hund klarade sig också ok. Mamma och Alice gick väldigt bra jämfört med i måndags, det syntes verkligen att de hade tränat! Sedan var det dags för mig och Ozzy. Jag kunde inte fatta varför hunden inte gjorde som jag ville och varför han var okoncentrerad?! Det tog några "hinder" innan jag konstaterade att han måste ha något problem i baken. Och mycket riktigt en ganska stor taggbuskepinne satt fast där... inte konstigt att han inte gjorde som jag ville, speciellt inte sätta sig ner! Jag fick pilla bort pinnen och börja om. Tyvärr är det ju som det är med mig. Jag är lite långsur så det fortsatte inte så bra. Inte nog med att hunden inte ville sätta sig utan han ville inte lyssna vilket förmodligen berodde mest på att jag inte lät så himla rolig utan han tappade och började nosa osv. Jag bröt helt och vi körde lite slalom och hade roligt i stället. Det var nog faktiskt det klokaste jag har gjort i dag. När protokollpapprerna kom insåg vi alla att rallylydnad nog inte är att leka med utan att det faktiskt är både svårare och mer seriöst än vad det ser ut. Vi har mycke att träna på inför nästa träningstävling. Den är den 26 april (tror jag). Bland annat skall jag träna med koppel. Jag vet inte hur många poäng Kerstin fick men både Ulrika och Mamma fick runt 30 poäng vilket är ganska kass jämfört med de 100 man kan få. Det blev nog mest poängavdrag för att vi inte riktigt visste vart momenten skulle utföras i förhållande till skyltarna och för att vi inte kunde hantera koplena ordentligt. Bättre lycka nästa gång då vi skall komma 1:a, 2:a, 3:a och 4:a med över 70 poäng. Ha, ha, ha...