Hur svårt kan det va?
Idag åkte jag och Ozzy och vår pt Ulrika upp till brukshundklubben i Mark där tävlingen skall vara på söndag. Jag hjälpte till att flytta lite Agilityhinder och Ozzy fick sitta i bilen. Sedan var det dags för honom och vi gick en liten kisserunda när han nosade en hel del. Sedan gick vi fram till planen och la busen utanför. Tränade lite kontakt och entrade plan. Jag la honom och gick därifrån. När jag vände mig om var han inte en duktig hund längre. Jag gick tillbaka stirrade honom i hans spanielögon (oavsett vad domaren i Åstorp tyckte) mummlade lite fula ord. Kopplade gick ut från plan. Om från början - kontakt - entrade plan - gick därifrån ... han låg som ett ljus. I varje fall i en och en halv minut. Sedan började han titta sig om och sniffade i luften men han låg. I fyra minuter låg han. När han såg att jag var påväg tillbaka började han nosa i marken men då stannade jag upp och han slutade med en gång. Gissa om han fick leka med busen när vi väl (ganska organiserat) tog oss av plan! Sedan var det bara in i bilen medan jag och Ulrika tog en fika och raka vägen hem. HAN VAR VERKLIGEN DUKTIG IDAG!
När jag och Ulrika pratat lite så kom vi fram till en sak som vi diskuterat innan:Hur svårt kan det vara? Med apellspår alltså!!! Lydnaden är inte lika precis och platsliggningen är klar när tiden är över. Det skall vi börja träna på. Det är ju bara spåret, apporten, hoppet och budföringen som behöver tränas in. Det skall nog gå!!!
Idag var han bäst, lillkillen =) Hur svårt kan det va? ;)
Det är klart ni kan
